Nu tar jag mitt lilla knyte och åker in till skolan. Där väntar förmodligen alla mina klasskompisar på mig i dörröppningen. De står och trängs bakom varandra och trampar nervöst, några utbyter oroliga blickar. En annan blir tvungen att sätta sig ner och andas. VART. ÄR. LISA???

Plötsligt hörs ett skrik. Någon längre bak i klungan utropar "DÄR ÄR HON!" Innan denna någon faller ihop i en hög av lättnad. Tårarna börjar forsa nerför många vårrosiga kinder, alla springer ut genom dörröppningen i bara strumplästen och finblusen. För att möta mig, där jag kämpar uppför backen där nattens frost precis tinat undan. Knytet får min långa, gängliga kropp att böja sig som en banan...



Hehe
Okej, möjligtvis lite inspirerad av ELSAS MODE.


Inte SOFIES mode...